Mitt i mellan en man som hjälper sin fru att rätta till rullstolen och en advokat med en fullproppad väska
Det är som om det aldrig funnits. Mappar på min dator som inte öppnats på länge, nr som inte finns och dansgolvsdimman ljuger aldrig. Men sedan vet ni ju vad som händer, man halkar i duschen och slår huvudet hårt i det där jävla kakelgolvet, man blir påmind om det där halkiga.
Först skrattar man åt sjukheten i det hela. Skrattar åt att man inte tänkt. Skrattar åt förslag. Skrattar åt sin egen vinst. Man har vunnit med revolution. Som bönderna mot prästerna. Kommit så långt. Hissat segel. Balanserandes med en kattsvans. Återuppståt som varje mördare i varje skräckfilm. Spikat igen dörren med tusen miljarder spikar och bara slått sig själv med hammaren någon enstaka gång. Inte gett någon sin stolthet. Först.
Men sedan finner man sig själv direkt när man är ensam; tänkandes. Man har inte alls vunnit. Inte någon jävla stans.
Du är den största vinnaren av dem alla!
Jag saknar er! nu har det gått alldeles för lång tid för att det bara ska vara ett tag ni är borta...
och det kommer att vara en evighet kvar tills vi ser varandra igen!
Men jag saknar er och får leva på minnerna tills vi ses igen! Skype snart igen <3 puss
