här kommer jag med hjärtat i handen

Jag tror jag grät i flera dagar men jag känner inte längre smaken av salt
Jag måste få ur mitt huvud att jag kunde fått dig att stanna för du hade aldrig ett paraply när det rednade och din panik går inte bota med alvedon
du skulle springa i kapp mig men sprang om och nu har du tappat dina skosnören
jag hoppas du trivs barfota men önskar dig ändå blåsor under fötterna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0