LLLLLLL
Idag har jag lyckats somna på två konstiga ställen. På stadsbiblioteket i en fåtölj i barnhörnan och på britsen då de skulle fixa min rygg. Lite funfact sådär.
Det jag egentligen tänkte göra var att skriva ned hur det kokar i kroppen och hoppas på att det ska försvinna. Nivet sådär som bara en föräldrar lyckas påverka en. Över småsaker. Jag hatar då folk säger; ”Men lugn Linda” då jag faktiskt är det men har all anledning i världen att inte vara det. Gjorde upptäckten att dragkedjan på min balklänning inte fungerar. Balen är om en vecka. ”Hur Fa-an ska jag lösa det här” säger jag med luuugn röst. Mamma stirrar mig i ögonen och säger med bestämd och less röst ”Men lugn Linda”. MEN JAG ÄR JU FÖR FAN LUGN SKRIKER JAG. Sliter av mig klänningen medan jag springer upp till mitt rum. Det bara sprutar nålar. Mamma får börja om.
Jag hatar när mina föräldrar gör så. När jag verkligen försöker kontrollera mitt humör och inte få ett utbrott men de skapar ett i alla fall.
Nu ska jag iväg och spela tennis. Hejdå.
