jag vet att du ser

jag har tänkt berätta vad som hänt
dels för att alla frågar och för att det känns bra för mig att skriva av mig
jag vill inte heller att det ska bli massa snack av dom som inte vet vad som hänt och inte heller några missförstånd
att detta är väldigt personligt är jag medveten om och vem vet jag kanske kommer måsta äta upp det senare
tänker inte klanga ner på någon utan detta är bara sanningen

Jag och david blev tillsammans midsommar. detta datum bestämde vi efter han frågat vilket datum vi skulle ha.
första gången jag var med han så berättade han att han skulle dra till London till hösten för att jobba där i ett år

bra tänkte jag för att jag och några tjejer också planerat att fara utomlands och jobba. jag linda rosanna och madde ville fara till USA eller london och till slut bestämde vi london vilket känndes jätte bra eftersom jag varit där och trivdes super bra. jag skulle inte fara dit för david, inte bo med david eller något men det känndes bra att vi skulle till samma ställe.

jag och david pratade om det här och slutade med att vi sa "vi kör" jag blev glad och sa att då förstår du nu att jag tänker fullfölja min plan att falla totalt för dig. han sa att han redan gjort det i mig och att hur det än blev skulle vi lösa det. jag släppte in han i mitt liv, öppnade nått som jag inte öppnat för nån sen mitt senaste förhållande och presenterade han inför alla mina vänner och hela min släkt.

 

 


tre veckor gick. vi började planera saker som att han skulle följa oss till gotland i en vecka, stugan till helgen och hela tiden kände jag mig lycklig, glad och kände att jag hade någon som var kär i mig. alla andra såg det ju också. hur kunde alla bli så lurade, hur kunde jag? nu känner jag mig bara dum. vi var alltså med varandra senast i måndags och då sa han att han skulle ringa sin chef för att få ledigt, så ni kanske förstår varför jag är förvirrad.

men i går så kännde jag då att nått var fel, frågade vad och fick sedan veta att han hade ångest över London. han kände att det skulle ta slut när jag for hem från london och att han var på och av. med andra ord; han vill inte vara min.

Allt har gått så fort och jag vet inte ens vad som hänt. allt jag vet är att mitt huvud snurrar i högvarv, jag kan inte sova eller äta. jag försöker svara på massa frågor själv och går verkligen igenom den senaste veckan i minsta detalj. allt som är kvar nu är tusen tårar som jag ger till dig david.


så nu är det slut, innan det ens hann börja. då vet ni.

Kommentarer
Postat av: Anonym



http://open.spotify.com/track/47ZWr1Nb0PUgmKgyg5JkgO

2010-07-15 @ 01:11:36
URL: http://lindblom
Postat av: anonym och sådär

oj. jag började just gråta av att läsa detta. jag ösnkar att mina empati räckte till men jag kan nog bara nästan tänka mig hur detta känns för dig.

jag tror att du är stark. jag ser att du är stark. det blir bra. det blir det alltid.

2010-07-16 @ 16:19:12
Postat av: Anonym

du är stark

2010-07-16 @ 17:45:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0