Jag minns allt som naglarna mot glas

Det är inte sant. michaela forni och cimon har gjort slut.
dom som jag trodde skulle vara lyckliga, skaffa barn och få ett jävla sagoslut.
hopp som man aldrig ska sätta på sig själv eller på nått annat par tydligen. 

Cimon, cimon, cimon skriver med världens vackraste ord (han kan bara skriva vackert)
"Det sägs att vi endast använder 10% utav vår hjärnkapacitet. Jag förbannar hela jävla mänskligheten för detta, då jag hade gett min högra arm för att få tillgång till 11%, eller 110%. För jag förstår ingenting.

Jag fick efter två dygn min första timmes sömn tack vare ett par trasiga hörlurar. Volymen som fick mina öron att blöda, lyckades överrösta min demon. Jag kan inte äta, för jag är mätt på sten och is. Plötsligt finner jag mig själv skrattandes, för jag kommer på att det här måste vara ett skämt. Men det kommer inga sarpentiner eller partyhattar flygandes tillsammans med ett kamerateam.

Verkligare än såhär, kanske det inte blir. Nej, plötsligt känns faktiskt allt annat bara på låtsas."

och det här inlägget är ju fan to die for
http://www.tv6.se/blog/cimon/2010/07/27/labil#comments


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0