L
Jag kan inte gråta. Hemskt men sant. Vad är egentligen värt att gråta över? Fast okej så känslokall är jag inte. Om jag gör det är det såhääääär allvarligt. Det sjuka är att av alla saker på hela jorden man skulle kunna gråta över är det en papperslapp om hur jag ska spendera mina veckodagar de kommande månaderna som gör mig blöt på kinden. Väldigt blöt, på riktigt.
Imorgon fyller Emma år. Jag ska träffa min syster efter 6 månader. Jag ska skratta istället för att gråta åt mitt schema, min före detta mattelärare, min handledare och min rektor.
Sockerknarkarn – förlåt om jag gör din (?) blogg dyster, men jag orkade inte sträcka mig efter telefonen och skära dina öron med mitt gnäll så du blir låg och svimmar.
PEE ESSS har blivit blåst på 450 kronor. KATCHING.
