förlåt nu slutar jag
När man har så mycket att säga, men inget kommer ut rätt & man inser att det heller inte skulle spela någon roll.
När man har så mycket att skriva, men allt blir för kort, inga ord lägger sig rätt & man inser att det inte heller skulle spela någon roll.
för jag tror inget spelar någon roll nu.
Mitt huvud snurrar fortfarande fortare än de galnaste karrusellerna, mitt "jag kan inte sova status" har övergått till "jag är trött hela tiden" och jag upprepar cimons skrivning hela tiden.
Det sägs att vi endast använder 10% utav vår hjärnkapacitet. Jag förbannar hela jävla mänskligheten för detta, då jag hade gett min högra arm för att få tillgång till 11%, eller 110%. För jag förstår ingenting.
Nej jag vet att jag snart kommer explodera. explodera i tusen bilder, tusen minnen och tusen allt. jag varnar er som håller er nära, det här vill ni inte vara med om. ta skydd. håll er långt borta. ta på er en riddar rustning, skottsäker väst eller gå ner i en jordkällare. när jag startar krig mot mig själv så slutar det alltid med att någon dör, och nu menar jag inte den som hinner skjuta först. nej nu snackar vi en långsam tortyr som till slut får sitt slut genom vatten, blod och järn brist. men nu är detta inget krig mellan länder, mellan stora giriga män eller mellan djuren i narnia. nej detta är amanda mot amanda. och vilken amanda är det som kommer dö? den envisa, starka självständiga amanda eller den svaga amanda (tro det eller ej, men hon finns också ibland)? kommer amanda kunna hålla sig genom denna långsamma tortyr och till slut bli dödad med hedern i behåll, eller kommer hon läcka information, ge upp och till slut dö ändå?
vilken död det än blir hoppas jag på en fin begravning, en stor gravsten i svart sten med silver text och sedan en återuppfödelse (ska ju konvertera till hinduismen) som en fjäril eller en vildhäst. en vildhäst som får åka flyg till london. en vildhäst som inte har någon gard som kan sänkas utan som har sina hovar att sparkas med, sina tänder att bitas med och sina starka ben att springa långt långt bort med.
för det är när jag återföds vi ska kyssa alla vi inte får kyssa, bråka med dom vi alltid velat bråka med & skratta med dom vi skrattar som bäst med. vi ska elda upp dansgolv, färga städer och sedan lämna allt bakom oss. flyga över havet, ha så jävla kul och se till att det inte blir krig på väldigt väldigt länge. vad snackar jag om ? det ska aldrig blir krig igen. aldrig aldrig aldrig. för jag ska bli en häst iiiiaaaahhh (okej nu spårar jag i väg, bäst att avsluta).
world peace. amanda peace.
När man har så mycket att skriva, men allt blir för kort, inga ord lägger sig rätt & man inser att det inte heller skulle spela någon roll.
för jag tror inget spelar någon roll nu.
Mitt huvud snurrar fortfarande fortare än de galnaste karrusellerna, mitt "jag kan inte sova status" har övergått till "jag är trött hela tiden" och jag upprepar cimons skrivning hela tiden.
Det sägs att vi endast använder 10% utav vår hjärnkapacitet. Jag förbannar hela jävla mänskligheten för detta, då jag hade gett min högra arm för att få tillgång till 11%, eller 110%. För jag förstår ingenting.
Nej jag vet att jag snart kommer explodera. explodera i tusen bilder, tusen minnen och tusen allt. jag varnar er som håller er nära, det här vill ni inte vara med om. ta skydd. håll er långt borta. ta på er en riddar rustning, skottsäker väst eller gå ner i en jordkällare. när jag startar krig mot mig själv så slutar det alltid med att någon dör, och nu menar jag inte den som hinner skjuta först. nej nu snackar vi en långsam tortyr som till slut får sitt slut genom vatten, blod och järn brist. men nu är detta inget krig mellan länder, mellan stora giriga män eller mellan djuren i narnia. nej detta är amanda mot amanda. och vilken amanda är det som kommer dö? den envisa, starka självständiga amanda eller den svaga amanda (tro det eller ej, men hon finns också ibland)? kommer amanda kunna hålla sig genom denna långsamma tortyr och till slut bli dödad med hedern i behåll, eller kommer hon läcka information, ge upp och till slut dö ändå?
vilken död det än blir hoppas jag på en fin begravning, en stor gravsten i svart sten med silver text och sedan en återuppfödelse (ska ju konvertera till hinduismen) som en fjäril eller en vildhäst. en vildhäst som får åka flyg till london. en vildhäst som inte har någon gard som kan sänkas utan som har sina hovar att sparkas med, sina tänder att bitas med och sina starka ben att springa långt långt bort med.
för det är när jag återföds vi ska kyssa alla vi inte får kyssa, bråka med dom vi alltid velat bråka med & skratta med dom vi skrattar som bäst med. vi ska elda upp dansgolv, färga städer och sedan lämna allt bakom oss. flyga över havet, ha så jävla kul och se till att det inte blir krig på väldigt väldigt länge. vad snackar jag om ? det ska aldrig blir krig igen. aldrig aldrig aldrig. för jag ska bli en häst iiiiaaaahhh (okej nu spårar jag i väg, bäst att avsluta).
world peace. amanda peace.
Kommentarer
Postat av: Alicia
snacka om att dina inlägg rör till det i huvudet på en. älskar't! emoblogg in my ass. inspirationskälla med feta bokstäver! kram på dig och hälsa teresa!
Trackback
