L

Imorse låg jag i min säng och letade förbrillt efter rätt ord att säga. Vad säger man egentligen till någon vems pojke varit ett ass? Kanske inte för att lappa ihop det trasiga. Men få tårarna att sluta rinna. För en stund.

 

Ville dunka pannan i väggen. Klippa av mig tungan, då jag hörde mig själv säga; Du gjorde det rätta. Det kommer bli bra. Ge det lite tid bara. Men NEEJ. Linda. Vad sa du nu. Hur sant det än är så har de orden aldrig någonsin hjälpt någon. För vem fan tror på att det ska bli bra då allt bara går sönder. Bara sådär.  På några sekunder. MEN. Man förtjänar bättre. Det blir bättre. Tiden läker.


Det kan nog de flesta trots allt hålla med om!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0