Take me back
Nu har dett gått ett tag . jag ska börja från början.
Började att vi kom dit. la in våra jackor.
jag köpte en t-shirt med håkan på och en affish ! linda köpte en tröjja som hon trodde var med håkan på men som var med gilbert haha stackarn.
sen gick vi in i stora salen. massor med folk hade redan kommit och vi stod längst bak på ståplats och tänkte hur fan ska vi komma längst fram, men vi ska !!
sen kom han ut. han började med tro och tvivel och jag kännde att jag fick hopp i min kropp. så kändes det. jag fick tillbaka allt hopp som jag tappat och jaaa. visst låter det löjligt men .
vi skrek vi hoppade knuffades och sjöng i fulla halsar. tittade på han, som dansade och sjöng sina underbara låtar med dom underbara texterna. vi kom längre och längre fram och till slut stod jag längst fram. han var så jävla nära och sjöng rakt mot mig. var även helt underbart att höra hur tacksam han är, hur tacksam han r att alla vi var där . han sa att han fått så mycket skit för första skivan med att han inte tagit ¨åt sig pga oss. och när han förklarade hur han skrivit alla låtar vad dom innehöll och så det var underbart. "det är en klicé , men håll i era drömmar, när ni går till tv skolan , håll kvar i den minsta lilla dröm så långt det går" . sen kom det, han sa det här är en låt om obersvarad kärlek och sen spelade han kärlek är ett brev skickat tusen gånger. jag lovar jag minns ingenting från den stunden än att jag lyssnade grät och såg på honom som sjöng låten som hjälpt mig så himla mycket. jag kännde att just nu spelar inget annat någon roll.
Han fortsatte spela massor av låtar. och hans band, hans band var hur bra som hälst och publiken med, alla sjöng med ! i slutet var det bara håkan kvar och en vit gittar. jag och linda stod i folkmassan ochb han sjöng vi två 17 år. och när han skrek tack umeå stod jag och en kille nedanfäör honom och då tog han oss i handen, bara vi två i den sektorn av ¨många skrikande tjejer och jag dog. det var det perfekta avslutet. när allt var slut var jag genomblöt av svett, trött och halsen gjorde ont. och allt hopp var borta igen.
nu sitter jag här helt deprimerad och vill bara spola tillbaka tiden.
så är det någon som kan ta mig till uppsala gävle västerås örebro skövde borås där han spelar snart ?
Jag behöver det.
Började att vi kom dit. la in våra jackor.
jag köpte en t-shirt med håkan på och en affish ! linda köpte en tröjja som hon trodde var med håkan på men som var med gilbert haha stackarn.
sen gick vi in i stora salen. massor med folk hade redan kommit och vi stod längst bak på ståplats och tänkte hur fan ska vi komma längst fram, men vi ska !!
sen kom han ut. han började med tro och tvivel och jag kännde att jag fick hopp i min kropp. så kändes det. jag fick tillbaka allt hopp som jag tappat och jaaa. visst låter det löjligt men .
vi skrek vi hoppade knuffades och sjöng i fulla halsar. tittade på han, som dansade och sjöng sina underbara låtar med dom underbara texterna. vi kom längre och längre fram och till slut stod jag längst fram. han var så jävla nära och sjöng rakt mot mig. var även helt underbart att höra hur tacksam han är, hur tacksam han r att alla vi var där . han sa att han fått så mycket skit för första skivan med att han inte tagit ¨åt sig pga oss. och när han förklarade hur han skrivit alla låtar vad dom innehöll och så det var underbart. "det är en klicé , men håll i era drömmar, när ni går till tv skolan , håll kvar i den minsta lilla dröm så långt det går" . sen kom det, han sa det här är en låt om obersvarad kärlek och sen spelade han kärlek är ett brev skickat tusen gånger. jag lovar jag minns ingenting från den stunden än att jag lyssnade grät och såg på honom som sjöng låten som hjälpt mig så himla mycket. jag kännde att just nu spelar inget annat någon roll.
Han fortsatte spela massor av låtar. och hans band, hans band var hur bra som hälst och publiken med, alla sjöng med ! i slutet var det bara håkan kvar och en vit gittar. jag och linda stod i folkmassan ochb han sjöng vi två 17 år. och när han skrek tack umeå stod jag och en kille nedanfäör honom och då tog han oss i handen, bara vi två i den sektorn av ¨många skrikande tjejer och jag dog. det var det perfekta avslutet. när allt var slut var jag genomblöt av svett, trött och halsen gjorde ont. och allt hopp var borta igen.
nu sitter jag här helt deprimerad och vill bara spola tillbaka tiden.
så är det någon som kan ta mig till uppsala gävle västerås örebro skövde borås där han spelar snart ?
Jag behöver det.
Kommentarer
Postat av: SANIBO
sv: haha nej, inte riktigt min musik =) har sett båda live förut också. jag ska på house of metal om två veckor ist!
Postat av: SANIBO
sv: jadå, alltid =D
åh men! fan vad avis jag blir.. haha.
Postat av: SANIBO
sv: ska se mustasch! haha, det är mest taggat.
åh så härligt!
Postat av: HANNAH
fyfan vad härligt det där lät!
Trackback
